• Angelica Tärnsby

Fördomar om Bipolär sjukdom - "psykotiska"?



Under morgonen publicerade jag inlägg i grupperna Girlsquad och Girlsquad 2.0 jag administrerar där jag ställde er medlemmar som är Bipolära, anhöriga eller bara har tankar och åsikter om bipolär sjukdom frågor om dom största fördomarna. Vad stämmer och vad kan vi slå hål på?

Bipolär sjukdom kallas också manodepressiv sjukdom. En person som lider av bipolär sjukdom går igenom faser av förhöjd sinnesstämning och sänkt sinnesstämning. Detta betyder att personen under vissa perioder kan vara väldigt energisk och känna sig bra men under andra perioder uppleva sig väldigt deprimerad. En person med bipolär sjukdom som befinner sig i ett maniskt tillstånd känner sig ofta energisk, lättirriterade och behöver mindre sömn än vanligt. En depressiv period kännetecknas ofta av nedstämdhet, känslor av hopplöshet och minskat intresse för att delta i aktiviteter.


Orsaker till bipolär sjukdom

Det finns en viss ärftlighet vad gäller bipolär sjukdom som är större än för vanliga depressioner. Det man ärver är en sårbarhet. Ibland är det yttre händelser såsom stress eller störning av sömnen som utlöser bipolära symptom. De hormonförändringar som kvinnor genomgår efter barnafödande kan också utlösa bipolär depression.


Ja bland bipolär sjukdom finna mycke fördommar! Tyvärr. Att man är psykotiskt, att man inte kan se frisk ut, att man inte kan ha ett fungerande liv.. jag lever själv med bipolär sjukdom

Dom vanligaste typerna av bipolaritet man talar om är, bipolär sjukdom typ 1 och bipolär sjukdom typ 2. Skillnaden mellan de två är att personer som är diagnostiserade med bipolär sjukdom 1 har kraftigare perioder av mani som kan leda till psykotiska tillstånd, medan en person med bipolär sjukdom typ 2 upplever lindrigare perioder av förhöjd sinnesstämning, som kallas hypomani.

Så beroende på vilken typ av bipolär du stött ihop med så kan fördomen om att man upplevs som psykotisk absolut stämma, men man kan inte dra alla över samma kam. Hur en person beter sig i sina skov behöver inte betyda att en annan beter sig likadant.


Att man inte kan se frisk ut är en nöt vi kan knäcka tillsammans redan nu. Bara för man lider av en diagnos betyder det inte att man till det yttre ser sjuk ut. Bipolär sjukdom är inte en vinterkräksjuka. Många du stött ihop med på stan lider säkert av bipolär sjukdom, men ser för ditt öga ut som vilken person som helst. Däremot kan en depressiv period säkert få många att tappa lust och ork för att bry sig om sitt yttre på samma sätt som vid sina normala perioder. Om du lever ihop med en bipolär person kan du säkert märka av att personen är på väg in i ett skov genom att märka av små avvikelser i det vardagliga mönstret så som att vara petig med sin utsidan. Men även personer som inte lider av någon form av psykisk ohälsa kan ha perioder där man känner " I don't give a fuck".


Som bipolär kan man givetvis ha ett fungerande liv. Många med bipolär sjukdom arbetar, hämtar barn från dagis, lever i en relation, har vänner och har ett eller flera intressen dom lägger tid på. Däremot kan jag med egen erfarenhet säga att det är sjukt viktigt att vara uppmärksam på signaler när man är på väg in i ett skov. I en depressiv period är det lätt att inte orka lika mycket, känna sig trött och tappa lust för sånt man normalt sett älskar. I en sådan period kan livet bete sig en aning onormalt och man kan behöva stöttning och hjälp av sina nära och kära. Omgivning spelar en stor roll och även tid för återhämtning. Men i det stora hela så kan vi leva normalt.


Skov med sänkt stämningsläge och minskad energi kallas depression. Sjukdomen kan orsaka lidande och innebära svårigheter att fungera inom viktiga områden i livet. Utan behandling är sjukdomen ofta allvarlig och funktionsnedsättande men det finns effektiva behandlingsformer som gör att de flesta kan leva ett normalt liv utan svåra sjukdomssymtom.


Alla som lider av bipolär sjukdom tar inte hjälp i form av behandlingar vid sina depressiva skov, och lyckas ändå upprätthålla ett fungerande liv.

När läkare säger " Du kommer alltid behöva mediciner för att må bra". Trots att jag mår mycket bättre utan.

Detta är en fördom som både läkare samt anhöriga många gånger har. Hur många av oss med bipolär sjudom har inte blivit tillsagda att börja medicinera problemen "framförallt i depressiva perioder".

För vissa skulle livet inte funka utan medicinering och dom har hittat helt rätt genom att tacka JA till den. Men för andra bipolära personer är livet och bra rutiner den bästa medicinen.


Jag har under mina långa år som bipolär II lärt mig att fasta och bra rutiner är den bästa medicinen för mitt mående. Sova på nätterna, kliva upp på morgonen, komma ut i friska luften, äta bra mat och det viktigaste av allt - lyssna på signalerna. När jag känner mig slut på energi är det otroligt viktigt att ta sig tid för återhämtning för att minimera risken att gå in i depressioner. Ordet NEJ har blivit livsavgörande för min del. Att kunna säga ifrån när man känner att man inte orkar eller vill. Detta kan vara svårt i hypomaniska perioder när man tror och känner sig som starkast i världen, men man får aldrig glömma att även i dom skoven tar vi ut oss i energi och dundrar förr eller senare ner i botten. Så att hitta en bra balans är att rekommendera, även för personer som inte lider av psykisk ohälsa.


Men bara för ett liv utan medicinering funkar för mig betyder det inte att någon annan med bipolär sjukdom inte behöver medicinering för att ha ett fungerande liv - individuellt för varje person. Att testa sig fram och se vad som funkar bäst är självklart något jag rekommenderar.


Nästan alla får god effekt av läkemedelsbehandling, men man måste pröva sig fram till rätt sorts medicin, vilken ofta är en kombination av flera läkemedel. De tre huvudgrupperna som används är litium, antiepileptisk medicin och neuroleptika. Dessutom kan det behövas direkt symtomlindring med sömnmedicin eller ångestdämpande preparat.


Mycket okunskap om bipolär sjukdom. Jag brukar få höra att jag verkar så normal så folk undrar om jag verkligen har bipolär

Många tror att bara för man har bipolär sjukdom så är man "konstant sjuk". Många hade säkert inte kunnat förstå att vi har den om vi inte berättat, då många lever med lindriga symtom.


Man får som anhörig aldrig glömma att vi är precis som er på många sätt, och att perioderna när vi insjuknar inte är 365 dagar om året. Man kan ha en depressiv eller manisk/hypomanisk period för att sedan övergå till en normal som håller i sig under flera år innan man går ner sig igen. Så nej vi är inte konstant sjuka. Och skoven för varje person betyder inte att omgivningen kommer kunna peka finger på oss och säga: du är sjuk.

Jag har bipolär sjukdom. Folk anser mig som typ "sjuk i huvet" " att jag är konstig typ. Fett irriterande.

Vad är konstig egentligen? Är det folk med diagnoser eller är det när vi inte kan relatera till någon annan människas livsval, intressen och åsikter? Behöver man vara sjuk för att anse att en person är konstig?


För mig är det konstigt att folk tänder på fötter då jag själv inte gör det. För mig är det konstigt hur man kan tycka kaffe smakar illa då jag själv älskar smaken av en god kopp kaffe på morgonen. Lider man av bipolär sjukdom för det ?


En hypomanisk episod brukar innebära att man pratar mer än vanligt, att tankarna går snabbare, att sexualdriften ofta är ökad, att man klarar sig med mindre sömn, är mer energisk och tycker att man mår bättre än vanligt. Man kan oftast sätta upp gränser för vad man gör, men många upplever att man ibland ”gör bort sig”, till exempel i relationer eller genom att slösa med pengar. Vänner och anhöriga kan uppfatta att man är mer intensiv och speedad. Kanske är det under en bipolär persons hypomaniska/maniska perioder som andra uppfattar oss på ett visst sätt - Vi sticker ut med vår ökade mängd energi. Du som bipolär är inte sjuk i huvudet för det. Låt aldrig någon dumförklara dig för att du är bipolär, tvärtom är det "normala friska" personer som inte har kapaciteten att skaffa sig förståelse som för mig är konstiga.


Jag har i större delen av mitt liv konstant blivit missförstådd och utpekad som "konstigt / sjuk i huvudet". Istället för att lära sig om min sjukdom och skaffa sig förståelse för vem jag är med den, så är det lättare att sätta ett etikett - sjuk i huvudet! En fördom som jag själv avskyr och tycker är en lätt utväg för att slippa känna sympati för en annan människas.

Människor som inte förstår att det finns typer av bipolär sjukdom och att det alltid är en individ som har sjukdomen - inte en stereotyp klump med samma symptom och svårighetsgrad.

Det här är en fördom som jag kan relatera till väldigt mycket. Anhöriga slutar lyssna på dig som individ utan dömer ut dig som stereotyp för sjukdomen. Är man bipolär så är man likadan som alla andra bipolära personer, beter sig likadant och tar eller kommer ta samma beslut som andra. Vi får inte glömma att många med sjukdomen fungerar super bra och har väldigt lindriga symtom som knappt märks av, medan andra lider enormt och är påverkade av sjukdomen 7 dagar i veckan 24 tim om dygnet. Det är individuellt från person till person och hur deras livssituation ser ut samt vilken typ av bipolär sjukdom dom lider av.


Jag tar mig själv som ett exempel: Jag har väldigt lätt för att gå ner mig i depressiva perioder. Min nuvarande period har pågått i två års tid med små doser av hypomani. När jag går ner mig så isolerar jag mig från omvärlden helt och hållet. Jag lägger locket på och vill inte kopplas samman med människor alls. Betyder det att alla bipolära i sina depressiva perioder agerar på samma sätt ? Jag vet många som i sina depressiva perioder fortfarande har kontakt med anhöriga, går ut, isolerar sig inte och fungerar rätt bra.


Att dra alla över samma kam försvårar oftast sjukdomen för många. Man känner sig konstant missförstådd av både vården och sin omgivning. Bara för man är öppen om sin psykiska ohälsa så vill man inte att människor ska sluta se dig för vem du är. Att konstant känna sig missförstådd har för min del varit en större kamp än själva sjukdomen i sig.


Sjukt mycket fördomar om bipolär sjukdom..jag fick precis diagnosen! Många dömmer att vi är psykopater? Vilket absolut inte stämmer

Psykopat och Bipolär är två skilda diagnoser och är inget som borde förväxlas med varandra. Jag tror dock att personer med mindre kunskap om psykisk ohälsa över lag gärna drar till med "psykopat kortet" för att särbehandla någon från normen.


En person med psykopatiska drag saknar helt, eller har brist, på empati. Den kan dock ha intakt kognitiv empati, det vill säga att de här personerna är skickliga på att läsa av andra människor. Däremot saknar de affektiv empati, alltså känslomässig empati. De upplever inte känslor men är bra på att manipulera och spela på andras känslor.

Tillskillnad från bipolära personer som sitter på otroligt mycket känslor som många gånger styr livet i både positiva och negativa riktningar så saknar psykopaten helt empati för andra människor.


Psykopaten kan till exempel vara någon som ofta ljuger obehindrat och samvetslöst, är gränslös, socialt dominant och har alltid en häftig historia i bakfickan. Dom är ofta charmiga och manipulativa. Bristen på empati kan lysa igenom, de bryr sig helt enkelt inte om andra.


Läser du om bipolär sjukdom så tas inte dessa karaktärsdrag upp som symtom på sjukdomen, även om bipolära personer också kan vara charmiga, ljuga eller vara empatilösa mellan varven "det kan vi alla". Dom som förväxlar eller dömer ut bipolära personer som psykopater har helt enkelt inte fått ett A+ på sin inlämningsuppgift i psykologi.



Tack för alla era fördomar ni skrev så jag kunde skriva detta inlägg. Jag kommer fortsätta att skriva liknande inlägg framöver.

rabatt.png

JELLICAS LIFESTYLE
© 2020 by Angelica Tärnsby.